Varför är det så speciellt?

Detta är första gången jag är på Paralympics. Det är en väldigt speciell känsla. Men varför är det egentligen det?

Bostäderna är ett stort lägenhetskomplex och vi bor i en "svensk" trappuppgång. Det gör jag hemma också, fast i min lägenhet har jag alla mina prylar tillgängliga.

Matsalen vi äter i är enorm. Det innebär en himla massa oljud som man ju egentligen inte vill ha när man sitter och äter.

I matsalen finns det en massa olika rätter att välja mellan. Men när jag äter lunch hemma har jag egentligen ännu mer att välja bland.

Man får träffa massor med folk från hela världen! Men när vi skall äta sätter sig alla, utan undantag, med sina landsmän. Precis som jag gör varje dag hemma där jag inte har några alternativ.

Men kanske är det just det som är grejen. Att få vara i en gemenskap med människor som man har ett relevant attribut tillsammans med. Dessutom vid ett tillfälle då man verkligen kan känna och uppskatta just detta. Bland alla kineser, ryssar, usanare och tyskar behöver inte jag känna mig utanför. Jag kan istället känna patriotisk uppskattning mot mina landsmän för att dom är just det. Inget annat behövs av dem just då. Tänk vad trevligt det hade varit om man kunde känna så jämt. Fast troligast är väl att de blir reducerade från att ha varit svenskar till att åter bli stockholmare, göteborgare eller skåningar så fort man packat upp väskan.

Den enda slutsats man kan dra är rimligen att vi behöver mer Paralympics (och så lite OS som uppladdning).

/MATTIAS
(trollhättebo och svensk)