Jag lovade ju att återkomma med en betraktelse över hur man kan känna sig likgiltig till en Paralympisk bronsmedalj. Men jag får nog skjuta på den tills i morgon för jag orkar inte idag. Har lite svårt att hitta fokus i tillvaron helt enkelt.
Dagen har tillbringats i judoarenan där de sista klasserna avgjordes. Jag fick satt mitt nyinköpta kameraobjektiv på prov och jag fick flera skithäftiga bilder. De va kul! Kan nämna att Spanien (-70), Ryssland (-90) och Azerbaijan (+100) slutligen lyckades rädda den Europeiska stoltheten med några avslutande guldmedaljer.
I övrigt har vi umgåtts med den del av supporterskaran som funnits på plats här i Peking. Dom har varit ett kanonbra stöd. I morgon styr de dock åter kosan i västlig riktning. Till alla er där hemma vill jag återigen rikta ett stort tack för alla tankar ni skänkt oss i motgångens stund. Jag lovar att vi kommer räta på ryggarna tids nog, inte minst tack vare er.
Tills i morgon! (Kan man säga så?)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Välkommen hem!
Post a Comment