Inplankning till vattenkuben.

Igår såg vi Anders ta ytterligare ett guld och även sätta nytt världsrekord. Gött jobbat!

Detta var något vi väntat på i flera månader. Vårt eget tävlande har hela tiden i fokus men vi hade fakiskt bestämt att Anders 400m-lopp skulle vi se, i övrigt fick det bli som det ville. Vi var även ute i god tid med biljettbeställning för att vi garanterat skulle få. Varje nation får ett antal biljetter till de olika arrangemangen.

Gårdagen var förutom simning även full av både tennis och goalboll, så vi försökte fixa biljetter även till goalbollens båda pass. Tennisen blev lite mer improvisation.

Gissa om jag blev häpen, förvånad och förbannad när vi bara fick biljetter till grundomgångarna på goalbollen! Simningen som vi sett fram emot sååå mycket! Sverige hade begärt 56 biljetter till simningen men fick bara 8! Men det slutar ju inte där. Jag blev som sagt förbannad så jag och Elvira bestämde oss för att försöka smita in ändå. Företagsamma som vi är grabbade vi tag i två av våra tävlandens rullstolar och "hjälpte" dom in och på så sätt fick vi sett det makalösa loppet.

Men ni ska ju inte tro att det var fullt på läktarna. Gott om plats på de tävlandes sida och massa outnytjade platser för media. Det slog mig då att kineserna är duktiga på att fixa saker när det handlar om att skaffa MER av något. Mer pengar, mer folk, mer bussar och ja som sagt, mer av allt. Men när det gäller att optimera så ligger de ljusår efter västvärlden.
För ungefär en vecka sedan kunde ni läsa att jag gick i tankarna att eventuellt ta och bli kines för deras fantastiska förmåga att organisera. Jag kan meddela att jag tänker åka hem med övriga truppen. Efter biljettflopparna igår är jag så besviken på det kinesiska plannerandet att den person som är biljettansvarig här inte ens skulle bli anförtrodd med fiskdammen om jag arrangerar något hemma.
Vi ses snart!