Högre växel.

Det förefaller som att kineserna hade ytterligare en växel att lägga i. Mitt första Paralympics beskrivs av många med tidigare erfarenheter som det bästa hittills. Det verkar fullt rimligt för det är onekligen imponerande.

Har precis varit på invigningen och även det var onekligen imponerande. Men det mest spektakulära var att få marschera in på en fullsatt stadion som rymmer 91000 människor! Man fick andnöd och gåshuden man fick såg ut ungefär som en duschmatta. Jag tänker inte ens försöka förklara. Det måste upplevas.

När vi så kommer tillbaka till byn och går för lite kvällsvickning har man bytt meny i matsalen liksom för att markera att spelen är igång. Eller så var det bara en engångsföreteelse. Eller så gör man så en gång i veckan. Det lär väl visa sig. Men man hade ställt ut fantastiska fruktskulpturer som dekoration. Och av alla de 44000 volontärer som valts ut av de 900000 kandiderande hade man en hel drös som kantade ingången i matsalen och applåderade och gjorde high five bara för att man skulle gå och äta mat klockan halv ett på natten!!!

Var skall detta sluta? Man måste helt enkelt bara ställa sig frågan.

Som perfektionist och vän av ordning vill jag dessutom berätta att organiserandet av bussarna som tog oss till invigningen var även det en sak som imponerade. Tre kolonner med hundratals bussar, numrerade och märkta, avgick helt på utsatt tid.

På en tre timmar lång invigning med så många potentiella felkällor avvek sluttiden med fem minuter. Fyrverkeriet som skulle ha avslutat det hela kom igång först 23:03 istället för utsatta 22:58. Det är en avvikelse som även jag kan acceptera.

Jag måste slutligen återigen få berömma kinesernas utomordentliga ordningsamhet. Jag stormtrivs!!! Vem vet, jag kanske rent av tar och blir kines.....